Jag ligger i en varm skön säng i ett mörkt rum. Det enda som hörs är mina droppande tårar, jag känner en varm hand mot min axel, det går inte att ta miste på vems hand det är. Jag vet inte varför jag egentligen gråter. Men det är mest av glädje och besvikelse. Jag är så besviken på mig själv att jag alltid måste dras tillbaka till det förflutna, att jag inte kan lämna det och gå vidare. Tillslut tar mina tårar slut och jag kollar upp möter en varm blick som går ända in i hjärtat. Den blicken gör mig så varm att jag börjar skaka , Det var en otrolig känsla, men varför känner jag så här när jag ska lämna personen bakom mig och gå vidare? Jag lägger mig ner och gråter igen bara för att jag inte är tillräckligt stark att vinna över min känsla och jag söker min tröst hos fel person. Men kärleken är något som man inte kan styra över.
Malin 9D
1 svar so far ↓
cannie möller // oktober 26, 2009 vid 12:42 e m |
Tack för att jag fick några rader till Malin!
Sen du läste i klassen – modigt – har jag tänkt på henne som grät. Hur kan du veta att det här är en person du ska lämna bakom dig?