Det här är en bok med fart i. Dans, vänskap och kärlek är i fokus med ett bra och lätt språk. Främst dans och vänskap. Och om att vara sann mot sig själv, att våga följa sina drömmar och våga förändra sig för att vara sann mot sig själv. Boken handlar om Melina, Marko, Therese och Rafael främst. Melina och Marko är två kompisar i nian som har dansen som passion. De dansar på Dansfabriken och det är deras allt. Rafael har tillkommit nyligen i dansgruppen och han håller sig lite på sin kant, något som stör Marko (som är lite av en ungtupp) och väcker Melinas intresse (som är en grymt cool tjej med mycket integritet). Men Rafael har mycket att stå i, hans pappa ger honom ordentligt med huvudbry. Therese bor i Ålsten och har det väl förspänt. Men det är inte helt bra för henne ändå. Hon känner att hon hela sitt liv gjort saker för att göra andra nöjda, sina föräldrar och sina vänner, men nästan aldrig sig själv. När hon möter Melina på en fest får hon styrkan och modet att börja lyssna på vad hon själv vill och göra som hon själv vill. Dessa fyra ungdomar knyts samman, först i början av boken och sedan sakteligen även i slutet av boken. På ett eller annat sätt kommer de att påverka varandras liv och beslut, både på gott och ont.
Det är ett naturligt ungdomsspråk och det märks att författarinnan har sitt öra bland ungdomarna, för det känns väldigt äkta. Inte bara språket utan inställningen till varandra, till jobbigheter – ja lite till livet och ambitionerna som karaktärerna har.