Nu finns Skolbibliotek, Vimmerby på facebook. Gå med!
Tanken med den här gruppen är att fortsätta diskussionerna vi har i biblioteket, både om böcker och om annat.
Även den här boken är en Hegasbok och även den är lättläst. Men tjock. Det är en serieroman där text och bild kompletterar varandra, och där bilderna faktiskt är de som driver berättelsen framåt. Texten är snarare inre monologer som huvudkaraktären har för läsaren att förstå honom.
Den handlar om David som är kompis med Tom och de är bästa vänner. Livet ut. En dag kommer Lise fram till dem, en mycket snygg och cool brud och verkar vilja hänga med dem. Men helst med David. David och Lise blir ihop till slut och de är tillsammans ett tag. Trots att David egentligen visste att Tom också var kär i Lise. Det tar slut mellan David och Lise och hon börjar hänga med David och hans vänner som en i gänget. Men det går snett, riktigt snett och David är den som kan rätta till allt. Eller tiga. Men helst av allt vill ha glömma dagarna allt gick snett.
Den här boken är utgiven av Hegas, ett förlag som ger ut lättlästa böcker för bland annat högstadieelever. Boken handlar om tre killar, Lukas, Petter och Krille som älskar sina mopeder och att åka med dem. Och trimma dem. Huvudkaraktären i boken är Petter, som får nys om att det är en razzia i stan. Polisen ska haffa alla med trimmade mopeder. Vilka är nästan alla med en moped. I vilket fall så åker Petter och Lukas ner till stan, vilket får dem att hamna mitt i polisens razzia och själva dras in i den.
Den här boken är klockren för motorintresserade högstadieelever. Många, i synnerhet killar, efterfrågar just den här typen av bok. Enkelt och bra språk, det märks mycket tydligt att författaren själv har ett stort motorintresse. Han vet helt enkelt vad han skriver om.
Den här boken är en spännande och fartfylld gangsterbok som enkelt går att sluka. Den handlar om Simon, en kille som verkligen har hamnat snett. Han har hoppat av skolan – därav titeln Avhopparen – och har bestämt sig för att börja jobba för en riktig gangsterboss, Tobias. Han spöar folk på beställning, säljer knark till skolungdomar och är en underhuggare som inte drar sig för att klättra i bossens ögon.
Simons mamma har dött, hans styvpappa har flyttat ner till Skåne och hans moster stod inte ut med honom i mer än några veckor. Egentligen är Simon väldigt skärpt och empatisk, men tillfälligheter och omständigheter har gjort honom hård och desillusionerad. Han försöker att hitta sovplats varje kväll eftersom han egentligen är hemlös och ofta hamnar han i säng hos Elsa. Tjejen som köper kokain från honom när det nalkas fest. Tjejen som han faktiskt gillar. Simon har bestämt sig för att visa Tobias att han vill klättra, vill bli en av hans underhuggare – på riktigt. Men det visar sig att en tredje person har spanat in Simon och har helt andra planer för Simon, något han snart blir varse om. Och väldigt snart visar det sig att Simon är nyckelpersonen i en uppgörelse och omvandling, vare sig Simon vill det eller inte.
Den här boken är spännande och mycket lättläst. Språket flyter på bra och Avhopparen är första delen i Kim Olins trilogi. Den är uppbyggd som en gangsterfilm, där huvudpersonen är killen vars livet varit hårt mot och som sedan visar sig vara mer betydelsefull än han själv förstår.
Det här är en serieroman som handlar om Richard som går på folkhögskola, allmän linje. Han är sjutton år och har haft det tufft fram tills nu. Han har druckit för mycket, blivit aggressiv när han varit full och hans pappa har levt på bänken. Hans mamma har farit till Köpenhamn. Själv står han kvar och vill ta tag i sitt liv. På folkhögskolan går det bra. Han går på lektionerna, läser och skriver och en dag får han se en teater En midsommarnattsdröm och där får han se henne med stort H. Hermia heter hon i pjäsen, Beatrice presenterar hon sig som, Annika visar det sig att hon heter i verkligheten. Richard blir besatt av henne, blir kär i henne och vill närma sig henne. Men det går sådär och allt går mot ett slut som kan bli hursomhelst. Mycket fin, liknar Eddie Bolander och jag i tonen och teckningarna är fantastiskt fina och bär berättelsen på ett mycket bra sätt.
Det här är en bok med fart i. Dans, vänskap och kärlek är i fokus med ett bra och lätt språk. Främst dans och vänskap. Och om att vara sann mot sig själv, att våga följa sina drömmar och våga förändra sig för att vara sann mot sig själv. Boken handlar om Melina, Marko, Therese och Rafael främst. Melina och Marko är två kompisar i nian som har dansen som passion. De dansar på Dansfabriken och det är deras allt. Rafael har tillkommit nyligen i dansgruppen och han håller sig lite på sin kant, något som stör Marko (som är lite av en ungtupp) och väcker Melinas intresse (som är en grymt cool tjej med mycket integritet). Men Rafael har mycket att stå i, hans pappa ger honom ordentligt med huvudbry. Therese bor i Ålsten och har det väl förspänt. Men det är inte helt bra för henne ändå. Hon känner att hon hela sitt liv gjort saker för att göra andra nöjda, sina föräldrar och sina vänner, men nästan aldrig sig själv. När hon möter Melina på en fest får hon styrkan och modet att börja lyssna på vad hon själv vill och göra som hon själv vill. Dessa fyra ungdomar knyts samman, först i början av boken och sedan sakteligen även i slutet av boken. På ett eller annat sätt kommer de att påverka varandras liv och beslut, både på gott och ont.
Det är ett naturligt ungdomsspråk och det märks att författarinnan har sitt öra bland ungdomarna, för det känns väldigt äkta. Inte bara språket utan inställningen till varandra, till jobbigheter – ja lite till livet och ambitionerna som karaktärerna har.
Den är som Sara Villius bok, Battle. Korta stycken med text, innersta känslor som skrivs ner, hoppigt och ryckigt, men väldigt nära. Boken handlar om Betty och Morris som träffas, följer med varandra hem och inser att de vill ses igen, om och om igen. Kanske den första stora sanna kärleken för dem båda. Närheten, sårbarheten och kärleken skildras väldigt äkta och nära. Den är fin, men kräver en van läsare eftersom texten är hoppig och som tagen ur flödande tankar.
Det här med lästid utesluter inte att man som skolbibliotekarie läser även mellan småloven. När terminen börjar har jag en konstant hög med ungdomsböcker som läses ut och fylls på. Alla hinner jag tyvärr inte bokblogga om, något jag dock alltid har ambitionen att göra. Hursomhelst så har jag läst ut andra delen av Scott Westerfelds bok om Tally Youngblood. Första delen Ful gjorde ett bra intryck på mig. Den kändes som en slags äventyrs-framtidsdysotopi al lá Mad Max för ungdomar. Andra delen, Ful/snygg fortsätter i samma spår och det är mycket lätt att komma in i boken och stämningen som första boken försätter en i. Det är en spännande berättelse och en bladvändare, och jag tycker att om man har läst Ful så bör man fort fortsätta med Ful/snygg. Nu har jag De rätta (del 3) kvar och Extras (engelsk, del 4), kvar i serien.
I läsprojektet ingår ju, som jag tidigare skrivit om, författarbesök. Den här våren har Per Nilsson pratat för årskurs 9 och i maj kommer Katarina von Bredow och talar för årskurs 8. Den 12 mars kom Douglas Foley och pratade får årskurs 7. Douglas böcker om Habib har varit populära länge och är mer eller mindre konstant utlånade under terminerna. Nu har eleverna på högstadiet upptäckt hans ungdomsböcker, Ingen återvändo, Shoo bre och Shoo len. Samtliga tre böcker är oerhört starka och tunga, men väldigt väldigt bra. De slukas av eleverna och reservationskön är lång. När man läser hans ungdomsböcker frestas man att tro att författaren är en tung och mörksinnig man som skriver om hemskheter. Jag har haft förmånen att träffa Douglas två gånger, båda gångerna när jag bokat honom för författarbesök. Han är en lättsam och rolig författare som har lätt till skratt, något som präglar hans prat inför eleverna. Han får med sig eleverna snabbt och samtidigt berättar han mycket fängslande om hur böckerna kommer till och vad de handlar om. Besöket var oerhört uppskattat och jag kan rekommendera flera instanser att boka in honom för att tala inför ungdomar!
Den här boken skulle jag vilja säga är en samling med åtta korta noveller, alla handlar om Tom och om små händelser i hans liv som för honom blivit stora. Man får läsa om när Tom tror sig bli beskjuten i mörkret när han cyklar hem, när han får sin första kyss. Små men ändå stora saker i var människas liv. Neumanns språk känns väldigt kort, men ändå oerhört bra. Som läsare kommer man in i Toms hjärna och främst känslor utan att det blir känslosmetigt. När jag lade ifrån mig boken hade jag en känsla av välbehag, men jag tror den trots sin form kräver en van läsare som är van att hoppa mellan händelser och att läsa en text mellan raderna och orden.
