Lansering av ny bok från Eva Susso

I tider som dessa är det viktigt med marknadsföring och lansering av nya produkter, vare sig det är böcker eller kläder. Att pröva nya grepp och kanaler är en förutsättning och jag har fått en rolig youtubelänk av Eva Susso, författare som jag gärna vill dela med mig av.

Klicka här för att se klippet.

Dramaturgi, del 3

Det går lite väl lång tid mellan blogginläggen och jag kan inte ursäkta mig med annat än sanningen. Det är fullt ös. Nu pågår den tredje, och avslutande delen av dramaturgikursen för kommunens åttor. Vi har Veronica Grönte här och hon knyter ihop de två kurserna och eleverna får skriva synopsis bland annat.

Det här inslaget, dramaturgikurs, har blivit väldigt väl mottaget av elever och lärare. Vilket är oerhört kul. Lärarna ser hur kursen kan integreras och användas i undervisningen, vilket är en förutsättning för att kulturella inslag ska bli självklara delar i undervisningen. På så vis känns det som att kursen redan nu är lyckad, även innan utvärderingen är gjord.
Vad tycker ni läsare?

Elevtext

Dunk dunk dunk. Jag kan inte skilja på om det är mitt hjärta huvud eller högtalarna som dunkar. Svetten rinner från min panna fast jag ligger stilla. Jag känner hur tabletterna slinker ner genom halsen som stenar som sjunker i vattnet. De når botten. Jag väntar in lugnet, samtidigt som jag räknar ränderna i furu golvet.

Allt för många gånger har jag hamnat här och allt för många gånger har jag känt tabletterna strypa mig inne från som slingrande ormar. Men jag kan inte hjälpa det. Det gör för ont att leva i nuet. Jag vill inte ha framtiden längre, jag är trött på den. Men jag kan inte dö, för då riskerar jag att förlora dig igen. Dig och alla våra minnen. När jag ligger här och låter tabltterna ta över min kropp så kan jag ta och koncentrera mig helt och hållet på att minnas. Jag minns hur du och jag låg här nästintill varje dag, vi pratade om hur framtiden och allt skulle bli. Sen kom dagen då allt förändrades.

Löven föll, det var höst och sommaren hade precis gått. Du kom till mig sa att det inte funka, att du var tvungen att gå. Du sa att du älska mig men du viste inte vad du skulle göra med dig själv. Jag har aldrig redigt förstått innebörden med dina ord. Men det var väll aldrig meningen att jag skulle. Jag gick hem själv den dagen. Samtidigt som jag såg alla våra planer falla i takt med löven. Senare den dagen ringde telefonen. Jag svarade. Det var din mamma som ringde, hon grät. Hon sa att du var död. Allt började snurra och jag kände hur allt från och med nu skulle gå åt helvete.

Om du inte hade dött den dag så skulle tabletterna aldrig sippra ner genom min hals. Om du hade levt så skulle det alltid finnas hop inom mig om att du skulle komma tillbaka, och det skulle få mig att leva för alltid. Men nu när du inte finns, finns det ingen mening med att försöka. Du kommer aldrig vända dig om och komma tillbaks.

8736 ränder finns det i furugolvet.

Hanna

Terminsstart!

Så gick ännu ett lov till ända och vi befinner oss i början av vårterminen 2010. Idag började eleverna och de har inte låtit sig vänta in värmen, utan klassbesöken har avlöst varandra i båda skolornas bibliotek. Mycket roligt!
Varje vecka är inbokad med minst ett bokprat och klass, vilket är fantastiskt kul. Det kommer att fyllas på, eftersom några lärare redan har jagat runt med sina kalendrar för inbokning av bokprat för deras klasser. Precis så det ska vara. Informationssökningslektioner ska bokas och bibliotekskunskap likaså. 

 Inte nog med det här, i februari får årskurs 8 besök av Katarina von Bredow, årskurs 9 besök av Per Nilsson och årskurs 7 besök av Douglas Foley.

Även den här terminen kommer bli rolig och fullspäckad, låt oss påbörja den nu!

Elevtext

Kylan ligger tät in på deras kroppar. Hon är full, han är påverkad. Hon är vacker, han förälskad. Han låter hennes kropp vila mot hans högra sida. Han vill vara hennes. Han vill höra de tre orden från henne. 

Samtidigt som snön faller ner på marken och lägger sig som ett vit lager damm på marken hör man hennes röst. ”Jag älskar dig. Jag älskar dig Robin”. Hon kollar upp med flackande blick som aldrig redigt tycks hitta sitt hem, aldrig redigt hittar vad den litar efter. Men han vet att hon pratar med honom, men han vet också att hans namn inte är Robin och det skär som knivar inom honom.

Varför är det aldrig han som får höra det tre orden. Fast att det är han som alltid går hem med henne, medans Robin sitter och hånglar upp någon annan. Fats att han aldrig kallar henne hora, så blir hon aldrig hanns.

Han tar tag om hennes axlar och fångar upp hennes blick. Han kollar djupt in i hennes ögon försöker att få henne att se.

”Jag kommer aldrig såra dig, jag kommer aldrig att kalla dig hora. Kan du inte förstå? Jag ska aldrig kalla dig hora”. Orden slipper ut genom hanns läppar som in burade fåglar, som har väntat på att få komma ut. Men fåglarna når inte fram till henne. 

Där står hon ung och vacker, hon älskar en som kallar henne hora. Och här står han, han som sa att han älska henne, han som aldrig sa hora. 

Snön faller sakta ner i natten, lyser upp mörkret. Två själar går igenom natten, lämnar fotspår i snön och ord i luften. Ord om kärlek, ord, om hop, ord om tro.

Natten är ung säger de.

Hanna 9A

Terminsavslut

Oj! Jag ser att det senaste inlägget skrevs och publicerades den 27 november, det är ju ett tag sedan. Men, liksom de flesta andra, så har jag verkligen haft fullt upp.

Sedan dramaturgikursen har jag haft 6 bokprat med lika många olika klasser,  haft 3 omgångar boklek med förskoleklassen (URKUL!), hållt i två informationssökningslektioner och hållt/deltagit i 3 olika möten, varav två handlat om hur läsprojektet ska fortleva efter projekttiden är slut. Detta utöver vanligt biblioteksarbete på två skolbibliotek. Kort och gott – det har varit mycket och det har varit otroligt kul.
I början av den här veckan insåg jag att det är en vecka kvar innan jullovet börjar och den spontana reaktionen var/är – ”oj, vad fort det gick”. Men innan dess ska jag delta i en filmföreläsning om Videocracy i morgon och hålla i bokmys på avslutningsdagen. Sedan tar vi lov.

Idag sitter jag med summering av den här terminen och planering inför nästa termin – därav tillgängligheten till siffrorna. Jag började dagen med att läsa den här artikeln, något som givit en hel del inspiration.

Men innan jag tackar för den här terminen vill jag summera höstterminen 2009 i punkter:

Vimmerby kommuns grundskola har utöver ordinarie verksamhet haft:

• Skrivarkurs för år 9
• Dramaturgikurs, 2 delkurser, för år 8
• Dans/rytmik för år 7 på Astrid Lindgrens skola

Samtliga inslag väldigt väl mottagna och oerhört uppskattade. Mycket roligt!

Dramaturgikurs, del 2

De här två dagarna, 26-27 november, har dramaturgikursens andra del ägt rum. Den här gången är det Fredrik Holmberg från Filmpedagogerna som håller i kursen för åttorna. Eleverna får göra under två timmar är att titta på massvis av filmklipp. De får se hur dramaturgi - berättandet – skapas genom visuella medel.
Han tar även upp hur berättandet påverkas av klippning, ljud, effekter och annat som hör filmmediet till.

Avslutningsvis har han visat Radiotjänsts fantastiska reklam – tackfilmen- och visat hur man enkelt själv kan göra en tackfilm. Gå in och pröva!

Elevtext

Genpands hemlighet
En natt vaknade jag av att jag var torr i halsen och jag behövde något att dricka. Jag gick till floden ensam men först undersökte jag floden så att det inte fanns några krokodiler gömda under vattenytan. Jag slår till en sten så att den plumsar i vattnet. Jag väntade en stund men inget hände då gick jag fram och lappade i mig lite vatten så att brännheten och torrheten i halsen försvann. Vad gott det var att dricka vatten, tänkte jag. Jag gick tillbaka till min lilla familj och somnade om igen.

Nästa dag var jag helt pigg, jag väcker min mor och skoj anfaller min storebror.
-         Sluta Genpand, säger min storebror som vaknar yrvaket.
-         Kom, Genpand och Renpand vi ska till floden, säger min mor.
Jag och min storebror bråkar jämnt om vem som kan springa snabbast till floden och jag vinner jämnt.
-         Nu ska ni lära er att anfalla ett eget byte när vi är framme vid floden, sa mor.

Hon visar hur man gör, jag hade alltid velat bli som min mor. Vi gömde oss under några buskar för att inte bli anfallna av lejon, hyenor, vilda hundar och för att inte bli trampade av elefanter men mest av allt solen det är väldigt VARMT. Så länge tills mor har fångat ett byte så ska jag berätta lite om mig själv och min familj: Jag heter Genpand och är 7 år gammal, min storebror Renpand är 10 år gammal och min mor Menpand är 15 år gammal. Vi är en familj men far Tenpand vet jag ingenting och men jag önskar att jag får se honom. Jag är 89 cm lång och väger 35 kg, svarta streckar under ögonen. Mor säger alltid att jag har ärvt snabbheten av min far men det tycker inte Renpand.
-         Äntligen har vi något att äta, sa mor når hon kom tillbaka efter hennes jaktrunda.
Vi åt en hjortgasell som är min favorit. Det är solnedgång och det är det vackraste jag har varit med om. Sen var det sovdags, jag sov mellan min mor och Renpand.

Det var en dröm eller snarare en mardröm. Jag drömde att jag var i öknen och min mor och Renpand var borta. Jag höll på att svälta och dö i den gassande solen. Jag vaknade med ett ryck av att mor väckte mig och det var dag.
-         Snabbt göm dig, sa mor till mig.
Plötsligt hör jag hur ett skott har avlossat och rinnande blod kommer intill mina fötter. MOR, tänkte jag snabbt. Jag rusar ut och ser att min mor var döende på marken, snabbt som blixten var jag vid min mor och började gråta. Allt blev svart för mig.
Jag vaknar av att jag hör hur något startas.
-         Vad är det? undrar jag.
-         Det är en bil, viskade någon.
-         Vem? frågar jag nyfiket?
-         Jag är en surikat och jag heter Tukat, säger surikaten.
-         Kul att träffas, säger jag.
-         Vet d…, hinner surikaten säga innan bilen gick i virvlar och jag föll med buren på sanden.
-         Hjälp, Tukat var är jag? ropar jag.
-         Du är i öknen, ropar Tukat tillbaka.
Och jag faller ihop som en trasmatta.
-         Genpand… Genpand… GENPAND, viskar någon.
-         Var är jag? frågar jag.
-         Du är i själriket, säger rösten.
-         Vem är du? frågar jag igen.
-         Jag är Genpond och är din själ, säger rösten som kallar sig Genpond.
-         Du kommer att få problem under ditt liv, sa Genpond.
-         VA…, säger jag.
-         Om du vill ha styrka säg bara: Genpond ge mig din styrka, sa Genpond.

Jag vaknade av att en drakliknande orm slingrade sig runt min kropp. Plötsligt vaknade jag till och såg att det var en hornvipera som slingrade sig runt min kropp. Jag högg med mina vassa tänder rakt i nacken och den slutade röra sig.
-         Hej, du varför bet du dig själv på svansen, sa någon frågande.

Det som hade hänt var att jag hade bitit mig själv på svansen och det blödde kraftigt men samtidigt hade hornviperan bitit mig snabbt som blixten över hela kroppen och jag föll.
-         Nene, Stackars lilla gepard, sa hornviperan.
-         Varf… hann jag säg innan jag spydde blod från munnen.
-         Säg mig vad heter du? frågade hornviperan.
-         Jag… heter… Genpand, hostade jag.

Jag såg hur hornviperan funderade över något och plötsligt spydde jag blod från munnen igen och det sved fruktansvärt ont i hela kroppen. Och allt blev mörkt.

-         Genpand… Genpand vakna och säg: Genpond ge mig din styrka!

 Jag vaknade och såg att hornviperan satsade och slingrade sig snabbt till med en öppen käft.

-         GENPOND, GE MIG DIN STYRKA, skrek jag och allt blev vitt.

Matchen mellan mig och hornviperan var redan över. Det gick så snabbt. Jag hade huggit hornviperan i nacken exakt när den hoppade för att bita mig.

Jag tänkte att jag hade förlorat mycket blod och jag känner mig riktigt svag. Jag tar mig ut ur buren och joggar försiktigt därifrån. Jag tänker nu hur jag ska klara mig i öknen, hur jag ska få mat och skydda mig från faror.

Jag föll…
Och allt blev svart för mig! 

  Genpands möte
-         Genpand vakna, viskade någon.
-         Vem..? svarade jag?
-         Vakna Genpand du svettas, sa rösten.

Jag vaknade i drömmen och mor var över mig, och jag blev chokad över att MOR GRÄT jag hade aldrig sett mor gråta.
-         Varför gråter du? undrade jag.
-         För att du lever min son, sa mor.

Hon öppnade sin käft och anföll mig.

Med ett ryck vaknade Genpand ur sin hemska mardröm. Hans päls var genom våt av svett och det värkte i hela kroppen.
-         Var är jag? undrade jag.
-         Du är i min håla, väste rösten.

Genpand kollade runt och såg ett fat med vatten Genpand lappade i sig lite vatten och la sig till rätta.
-         Hur mår du min son, Genpand, sa rösten.

Det som all luft gick ur mig. Hur kunde han säga så, tänkte jag.
-         Blev du chockad Genpand, eller? undrar rösten.
-         Nej, sa jag.
-         Haha, skrattade rösten.
-         Vad skrattar du åt! skrek jag.

Och plötsligt kändes det som om mitt hjärta hade slutat stanna röstens ägare hade kommit in till rummet där jag var liggande i. Han hade en massa är ärr på ryggen och ett över vänstra ögat och han hade ett öra och tre ben.
-         Jag skrattar för att du är min son, sa han.
-         Okej, om du nu säger att jag är din son så ska du svara på tre frågor av mig, sa jag.
-         Som du vill, sa han.
-         Okej, fråga ett: Vad heter ditt första barn? frågade jag honom
-         Han heter Renpand, svarade han lugnt.
-         Rätt, fråga två: Vad hette din fru? frågade jag honom.
-         Hon heter Menpand, svarade han lugnt än en gång.
-         Rätt, fråga tre: Vad heter jag? frågade jag honom.
-         Du heter Genpand, svarade han med ett leende på ansiktet.
Tårar rann ner för mina kinder.
-         Det kan inte vara sant du är min FAR, sa jag gråtande.
-         Kom till mig min son, sa far.
Jag gick fram till honom, sniffade på honom och slickade honom det var min far.
-         Genpand varför var du mitt i öknen? frågade far.
-         Det är en lång historia far min, låt mig äta och vila från min chock först sedan kan vi ta upp det, sa jag.
-         Vad vill du äta då? undrade far.
-         Helst en hjortgasell, svarade jag skrattande.
-         Okej, då får väl jag gå ut och jaga, skrattade far.
Sedan var han ute. Medan han var ute så tänkte jag på tiden som hade gått, hur jag hade förlorat mor och Renpand, hur jag hörde röster och min själ som heter Genpond. Jag kollade en stund på mina sår och plötsligt var far tillbaka med en hjortgasell.
-         Huh, äntligen klar med jagandet, pustade far.
-         Mm, vad gott det kommer att bli, sa jag och började bita på den döende hjortgasellen.
Plötsligt så svartnade det till för ögonen och jag föll.
-         Genpand… Genpand… GENPAND, skrek far högt och det var det sista jag hörde.
I drömmen var jag omringad av flera gravar och jag blev genast rädd.
-         Hallå, var är jag är någon här, sa jag.
-         Hehe, akta rygg, sa en mörk röst.
Jag vände mig genast om och såg att det var en kopia av mig.
-         Vem är du och vad gör du här? sa jag.
-         Jag heter Genpend och jag ska döda dig så att du blir ett själspöke, sa Genpend.
-         Kom an och du menar tvärtom, sa jag.
-         Låt dödsmatchen börja, sa Genpend och han lyfte handen.

Då kom det två skelett gubbar med var sitt svärd attackerande. Jag undvek båda två och gav dem varsin spark på huvudet och dem dog.
-         Inte illa, sa Genpend.
Genast började han anfalla, han var riktigt snabb. Innan jag hann blinka hade han redan slagit mig tre gånger på bröstet och ett riktigt hårt slag på magen. Jag flämtade till och skrek av smärta.
-         Nu räcker det, sa jag och anföll.
Jag lät honom inte röra sig ur fläcken utan gav honom fem sparkar på magen, tre slag på benen och ett dödligt bett på halsen och han var borta. Jag föll i drömmen och jag vaknade till liv.

-         Äntligen har du vaknat, sa far.
-         Hehe, skrattade jag.
-         Kan inte du berätta lite om din resa nu? frågade far.
-         Okej, sa jag och började.

När jag hade berättat färdigt så såg jag att far hade fått tårar i ögonen. Jag tyckte synd om far.
-         Du, Genpand jag har en överraskning till dig, snyftade far.
-         Vad? undrade jag?
-         Följ mig, sa far.

När jag följde efter honom kom vi till ett annat rum och därinne såg jag Renpand och flämtade till.
-         Det kan inte vara sant, sa jag.
-         Jo, gå fram och hälsa, sa far.
Jag gick fram och jag såg ett leende på Renpands ansikte.
-         Hej, storebror, sa jag.
-         Hej, Genpand, sa Renpand.
Han gick upp och sa:
-         Kom så går vi ut, sa Renpand.

När vi kom ut hände det värsta jag hade varit med om, jag kunde inte tro mina ögon. Far och Renpand stådde bredvid varandra och plötsligt bett min bror far i halsen så att det sprutade blod som en vattenkran och far föll döende på golvet.

-         Hur kunde du, snyftade jag.

Och gick fram till honom och gav honom en riktig hård örfil.
-         För att han övergav oss och jag kände mig ensam, sa Renpand.
-         Men…, snyftade jag.
-         Du har hela tre sekunder på dig att fly härifrån innan jag DÖDAR dig, sa Renpand argt.
Det var som att få en stor sten över sig. Hur kunde han säga så, tänkte jag.
-         1…, skrek Renpand.
Jag joggade en bit bort.
-         2…, skrek Renpand.
-         JAG HATAR DIG, RENPAND OCH JAG KOMMER ATT HÄMNAS, skrek jag och sprang för fullt iväg.
-         3…, haha, skrattade Renpand.
Jag sprang så att mina lungor höll på att sprängas helt tills jag kom till en regnskog. Vad ska jag göra, tänkte jag och gick in i den hemska regnskogen.

 Yasser 7A

Källkritik del 3, bra länkar

Här kommer en lista med bra länkar som du kan kolla in när du funderar över källkritik kring filmklipp på nätet:

Åsa Kronkvists Uggleblog (IT och medier i skapande och kommunikation) under kategorin video:

http://uggleblogg.pedagogbloggar.se/category/video/

Dove revolution

http://www.youtube.com/watch?v=iYhCn0jf46U

The Shining till romantisk komedi

http://www.youtube.com/watch?v=iVjl7gK4HGU

Mary Poppins till skräckfilm

http://www.youtube.com/watch?v=2T5_0AGdFic

Auto tune the news, som stämmer om politiker så att det låter som om det sjunger

http://www.youtube.com/watch?v=LnoD3NUux3M

Jack Blacks och Sarah Michelle Gellars Sagan om Ringen-parodi

http://www.youtube.com/watch?v=LOrRWw07F7k

Youtubefilmer och källkritik, Kolla källan

http://kollakallan.blogg.skolverket.se/2009/01/04/youtubefilmer-och-kallkritik/

Voodofilm.org

http://www.voodoofilm.org/nyheter/manipulera-video-genom-att-dra-och-slappa-motiv-i-bilden-1456.aspx

Källkritik del 2, Specialeffekter för film

På siten Voodoofilm beskriver de specialeffekter för film väldigt ingående.
Sidan finns här och den tar upp bluescreen, back- och front projection, bullet time och digitala effekter. Alla dessa effekter är till för att få saker som egentligen är overkliga, att se verkliga ut på film.
Författare till texten är Peter Dahlgren chefredaktör och ansvarig utgivare för Voodoofilm.